Så kom den då till slut, utan bajs eller skrik

Det är roligt det där hur man är med andra barnet... Jag trodde nog att jag skulle komma ihåg hur det var med det mesta, men det känns som det mesta glömts bort. Som det här med tänder. Varför tror man från månad tre att det är "tänder på gång"!?
Barnet gråter = nu kommer tänderna!
Barnet bajsar lite mer än vanligt =
nu kommer tänderna!
Barnet sover dåligt = nu kommer tänderna!
Barnet gnäller = nu kommer tänderna!
Barnet tuggar på allt = nu kommer tänderna!
Barnet får feber = nu kommer tänderna!
Jag höll på så med Siri och jag har gjort det nu med.
Men så kom då Selmas första lilla risgryn förra veckan. Helt plötsligt var den bara där. Vid precis samma ålder som Siris första tand. Dryga 10 månader.
Den bara ploppade upp. Utan feber, utan mer bajs än vanligt, utan gnäll och utan skrik...

Lilla Selma släpper nu också alltmer taget och står långa stunder själv. Det är nog bara en tidsfråga när de första stegen kommer... Det får gärna vänta lite, men unga damen har bråttom!

Sover på nätterna gör hon dock inte än så jag är fortfarande ganska sliten.

Påsklov har Siri den här veckan och vi försöker hitta på så mycket roligt vi bara kan.