Älskade, omtänksamma unge!

Siri gör mig väldigt ofta tokigt stolt. På så många sätt. Hon är ju i sig ett litet mirakel. Vissa dagar tänker jag inte så mycket på det, men vissa dagar går tankarna runt mer och jag slås av tanken hur allt blivit. Hur Siri blivit och att hon faktiskt ÄR ett mirakel. Det gör mig så stolt att jag nästan spricker.
Att denna lilla människa sedan har ett hjärta av guld, en medmänsklighet och ett speciellt sätt att vara på mot andra, det värmer ända in i hjärteroten och jag känner mig återigen galet stolt!
Kanske är svårt att förklara hur hon är, men ni som träffat henne förstår nog vad jag menar.
Självklart har denna lilla dam sidor som inte alltid är så roliga, men vem har inte det ;)?!

Ett exempel på detta är vad hon gjorde när hennes föräldrar var klumpiga på semestern.
Siri har haft en snuttefilt sedan hon var liten. Hon kallar den "gocken" och den har varit med överallt. Hon sover fortfarande med den och den är väldigt speciell så klart.
Selma har en liten snuttefilt som hon alltid har när hon ska vile/sova. Denna tappades bort i Turkiet... Andreas och jag kände oss ganska skamsna när vi upptäckte det här. Så klart vi borde ha koll på sakerna. Men det hade vi inte och den kommer aldrig mer tillbaka.
Vi upptäckte detta när det var sovdags och lite panik kände nog både jag och Andreas. Siri kliver då in och ger sin "gocke" till lillasyster. "Hon behöver den mer än mig!"
Och så blev det. Selma somnade med "gocken" hårt i handen och hon kramade den hela natten. Sedan dess har hon den. Siri förklarar för oss att hon är stor nog att sova utan nu och att Selma behöver den mer.
Även att vi försökt ge Selma en ny, propsar storasyster på att lillasyster ska ha hennes. Vi har förklarat att hon får tillbaka den när hon vill, men jag är ytterst tveksam på att det kommer att ske. Vi har ändå ny snutte till Selma i "back up"! Vill inte riskera att det skulle bli gråt och tandagnisslan OM Siri ångrar sig!
Tanken på att dela den i två bitar har slagit mig och kanske är det bästa alternativet!