Vårt 2013. Året som gav oss en av de mest lyckliga händelserna i våra liv, men också året som gav oss en av de tyngsta. Och hur jag än vrider och vänder på det, hur jag än ser tillbaka på året, så är det just de två händelserna som jag kommer tillbaka till.
2013 var året då våra liv berikades med ännu en liten prinsessa. Året då vår Selma föddes. 2013 var också året som vi miste vår far, svärfar och farfar.
Januari:
Jag var fortsatt sjukskriven och det hände inte så mycket. Jag kämpade för att komma tillbaka till livet. Magen växte och vi räknade sakta ner.
Februari:
Vi firade vår första bröllopsdag!
Jag började jobba 50% och det kändes så bra. Kräkningarna fortsatte dock, men jag fungerade ok.
Mars:
Jag åkte på SPA med mina brojdar och hade en härlig helg. I paketet ingick en del träning, men den hoppade jag över. Jag åt istället.
Vi firade påsk på Öland och det var blåsigt och snöigt.
April:
Vi startade månaden med ett besök i Stockholm hos kära vänner. Strosade på stan och hade det bra.
Jag fortsatte att jobba och det funkade bra. De flesta dagar höll jag mig från kräkandet, men nätter och mornar var fortfarande väldigt tufft. Jag började fundera mer på hur allt skulle gå den här gången och frågade mig om vi skulle få samma start den här gången. Hjärnspökena kom och gick...
Lilla Greta föddes den 13/4 och jag började längta ännu mer..!
Maj:
Nu var vi inne i den månad vår bebis var beräknad. Jag jobbade mina sista veckor.
I början av månaden fick jag svåra besvär med huvudvärk, synbortfall och stickningar. Det fortsatte till och från till det att Selma föddes.
27 maj så kom då äntligen lillasyster! Efter en jobbig förlossning fick vi träffa vår Selma, vår prinsessa. Lyckan var total.
Juni:
Vi lärde känna vår nya familjemedlem och jag återhämtade mig riktigt fort efter snittet.
Vi njöt och hade det så bra. Jag minns att jag pratade med min chef och förklarade att jag var;
-Hög på livet!
Midsommar tillbringade vi på Öland med goda vänner.
Juli:
Så kom då den där fasansfulla dagen precis i början på juli. Beskedet om att Andreas förlorat sin pappa. Den känslan, paniken och smärtan går inte att förklara. Vi kastades in i ett sorgearbete och i en verklighet där döden står i fokus.
Jag kände direkt att min största uppgift var att finnas där för min make, att försöka leda honom genom de smärtsamma dagarna, funderingarna och de mörka tankarna. Andreas miste sin pappa på precis samma sätt som jag miste min biologiska far för 23 år sedan. Ironiskt nog är jag nog den som bäst kunde förstå Andreas i detta läge.
Det smärtar mig så att det som hände hände. Allra mest för att Siri miste den farfar, som hon älskade att leka och rita med, och för att Selma aldrig fick lära känna honom.
Augusti:
Trots allt som hänt njöt vi av sommaren och av vår lilla familj. Vi åkte ett par dagar till Västervik och Stockholm. Vädret var underbart och det badades en hel del.
Siri började gå sina 15 timmar/vecka på förskolan igen och hon älskade det!
September:
Älskade Siri fyllde 4 år och Selma döptes.
Oktober:
Vardagarna rullade på. Förskola, lek och bus.
Selma började röra på sig ordentligt och bebisen var försvunnen!
November:
Vi spenderade ett par dagar på Universitetssjukhuset i Linköping och Siri visade än en gång vilket mirakel hon är. Hon imponerade på såväl läkare som sköterskor.
Jag fyllde 35 år...
December:
Ja, den månaden har vi ju precis lämnat. Julfirande, nyår, julklappar och så vidare...
Nu blickar vi framåt mot ett fantastiskt 2014!
| |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar