Det kommer bli så många blåmärken...

Vår lilla Selma är inte still en sekund. Hon blir mer och mer påhittig för varje dag som går. Upp på knäna, upp med armarna, försöka resa sig upp mot det mesta, sätta sig upp, åla/krypa fram, dunka i golv och köra huvudet i bord... Ja, det är bara en liten del av vad hon sysselsätter sig med om dagarna.
Blåmärkena poppar upp lite här och där.

Skillnaden från när Siri var liten är att hon var så mycket mer försiktig samt att jag var livrädd att hon skulle slå sig. Av olika anledningar. Inte det minsta konstigt.









Imorgon väntar vardagen igen. Vi har haft underbart sköna, lediga veckor tillsammans.
På ett sätt blir det skönt med rutiner igen, men jag ser inte fram emot att Andreas ska börja jobba och därmed resa igen. Stackars mig.

Och så är det ju det där med att komma upp på morgonen. Hej och hå. Hur ska det gå egentligen?! Vi har inte gått upp före 08.30 på ett par veckor.

God natt.

- Posted using BlogPress from my iPhone