Trött som få är jag då vår lilla skatt vill gå upp runt sex varje morgon och dagtid finns ingen tid för mig att vila...
Jag längtar efter en natts sömn, men den tiden kommer ju. Nu är nu och sömn kommer jag att få så småningom!
Hösten är här och jag älskar verkligen den friska luften. Igår tog vi en härlig promenad. Siri på cykel, Selma i vagnen och jag och min älskade mamma gick. Vi hade nämligen finbesök lördag till söndag ❤.
Siri grät krokodiltårar när mormor och morfar åkte idag. Otröstlig var hon.
Kärleken till dem är så fin och så fullkomligt ärlig.
Jag önskar att vi bodde närmare varandra. Den sista tiden har jag saknat närheten till dem väldigt mycket.
Familjen är så viktig och vi har ju ingen av våra familjer här i Jönköping. Det har känts de senaste månaderna.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Jag förstår exakt din känsla, det var ju därför vi valde att flytta hem.
SvaraRaderaDet jag inte förstod då var att ni skulle fattas mig så otroligt mycket. Vi blev som den familj vi båda saknade. Puss