Fruktansvärt bemötande!

I torsdags hade jag tid för dropp på Ryhovs kvinnoklinik. Jag var ju inlagd veckan innan med just dropp och tillbaka över dagen förra måndagen för att fylla på med vätska. Det här hjälper verkligen mig. Jag fyller på med vätska och näring i min kropp och får lite ny energi och illamåendet blir bättre. När man har just Hyperemesis är det inte mycket som hjälper och dropp är många gånger oundvikligt.
Min läkare sade till mig tidigt i graviditeten att söka hjälp tidigt, att inte spela duktig. Att inte bita ihop utan att be om hjälp innan det gått för långt. Jag väntade 16 veckor in i graviditeten innan jag sökte hjälp. Jag spydde hemma i drygt 10 veckor innan jag åkte till sjukhuset och bad om något för mitt tillstånd.
När jag var inlagd träffade jag en ny läkare och han sade samma sak som första läkaren sade; "Du behöver hjälp och vi skall se till att du inte sjunker så långt ned så det blir svårt att komma tillbaka". Därför bestämdes det att jag skulle komma in regelbundet, dagtid, för att fylla på med dropp.

Så, nu kommer vi till poängen. I torsdags, på KK, när jag hade tid för just dropp...
Jag blir uppropad i väntrummet och får följa med en barnmorska in på ett rum. Jag är beredd på att lägga mig på sängen, få en nål och ett par påsar dropp. Men... Ack så fel jag hade. Den här barnmorskan var inte god. Hon tänkte sig något helt annat. Hon tänkte minsann knäcka mig fullständigt.
-Jaha, hur mår du då? frågade hon mig.
-Ja... jag mår väl sådär, svarade jag och förklarade hur jag mådde.
-Dropp är ingen behandling. Det får man bara om man lider brist på något. Gå in och lämna ett urinprov! svarade hon. Hennes röst var hård och kall och jag blev nästan rädd.
Helt chockad och förvirrad gick jag snällt in på toaletten och gjorde som hon sagt. Därefter gick hon iväg med mitt prov och kom tillbaka inom några minuter.
-Du har ingen brist i din kropp. Din kropp har vad den behöver. Du får inget dropp.
Än mer chockad tittade jag på henne och försökte förklara;
-Men jag mår ju bättre när jag fått dropp. Det här var vad läkaren och jag var överens om.
-Man mår inte bättre av dropp. Säger du att du gör det så är det bara psykiskt. Ät och drick lite hela tiden så slipper du må dåligt!
Herregud!!!! Det är ju just det som är problemet. Jag kan inte äta och dricka vissa dagar. När man kräkts 24 timmar om dygnet i ett par dagar (eller veckor) orkar man inte längre. Vissa dagar orkar man bara inte.
Detta lyssnade hon naturligtvis inte på utan hon fortsatte mala på om att det bara var psykiskt hos mig, att om jag bara drack och åt så skulle jag slippa hamna på sjukhuset...
Hon var så fruktansvärt elak och dum så jag blev helt nertryckt i skorna och alldeles förkrossad. Att inte bli trodd i en sådan här situation, när livet redan slutat fungera och när psyket redan är i botten, är fruktansvärt. Jag har aldrig känt mig så liten och värdelös när jag besökt vården tidigare.
Storgråtandes lämnade jag sjukhuset utan att ha fått behandlingen, som läkare tidigare ordinerat.
Väl hemma, när jag sansat mig, ringde jag upp familjecentralen och berättade vad som hänt. De blev förfärade över barnmorskans beteende. Någon timma efter det samtalet ringde min barnmorska upp och var bestört över vad som hänt. Det var tydligen inte första gången hon gjorde så här... Hon är känd för att vara elak, ökänd i hela landstinget...
Marie-Louise, min barnmorska, ringde upp klinikchefen och pratade om detta och jag har skickat in en skriftlig anmälan på händelsen. Nu får vi se vad som händer.
Hur som helst, hon knäckte mig fullständigt. Bittra, hemska människa!!!
Om du bor i Jönköping och skall föda barn här berättar jag gladeligen namnet på den här personen. Hör bara av dig så skall jag ge dig namnet på den mest vedervärdiga barnmorskan i hela landstinget.
En sak är säker, hon kommer inte nära mig eller min kropp någon mer gång. Dyker hon upp när det är dags att föda gör hon nog bäst i att springa därifrån illa kvick!

Tjing!