Siri är för det mesta ganska foglig. Visst är hon bestämd och visar vad hon vill. Självklart får jag tjata och säga ifrån ganska ofta, men några större fighter brukar vi inte ha. Förrän senaste veckan. Vid matbordet. Vid middagen. Vår Fjonk har nämligen fått för sig att det är mycket hon "inte älskar". DET gör mig tokig. Jag vägrar att laga separat mat till henne (om det nu inte är något extremt som serveras, men hur ofta görs det?!) Den mat som serveras är den mat vi alla tre skall äta. Så är det.
Vi har haft otaliga diskussioner kring detta senaste veckorna. Idag hade vi nog den värsta någonsin.
Siri vägrar äta, vi säger att hon måste annars får hon gå till sitt rum. Hon fortsätter vägra, säger hon ska gå från bordet och titta på TV. Slutar med att vi bär in henne på hennes rum, hon skriker och gråter. Går tillbaka till bordet, fortsätter att matvägra, tårar och mer skrik. Efter cirka 45 minuter äter hon upp maten (utan att göra en min, så äckligt kan det ju inte då varit...) och är hur glad som helst efteråt. Precis som om ingenting hade hänt.
Själv är man helt matt och trött efter en sådan konflikt. Känner mig ledsen över bråket och inte alls till freds.
Att man kan bli så arg och fullkomligt galen på en liten människa som man älskar så högt och villkorslöst. Det är väl så här det är att vara förälder. Att uppfostra en människa är inte en lätt uppgift.
Ibland tänker jag att det vore ju mycket lättare att bara ge efter och låta henne göra som hon vill. Att aldrig säga ifrån och alltid låta henne få som hon vill. MEN självklart är det inte så jag handlar. Naturligtvis inte. Jag vill inte ha ett litet monster till dotter. Jag vill uppfostra och leda min dotter genom livet på bästa sätt. Då är sådana här konflikter och bråk oundvikliga. Hur tråkigt att jobbigt det än är.
Älskade underbara lilla Fjonk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar