Vad är det som händer???

I föregående inlägg har jag fått en kommentar där det står så här;
Vad är det som händer? har hon epilepsi?
Svaret är nej, hon har inte epilepsi.

Jag vet att jag ibland skriver i gåtor här på bloggen.
Många av er som läser här känner mig och min familj. Vissa väl. Vissa lite grand. Vissa inte alls.
Ni alla är lika välkomna och jag blir glad när ni kommenterar och bryr er om mig/oss.
Ibland orkar jag bara inte skriva i detalj vad det är som händer. Det är så svårt att alltid sätta rätt ord på saker och ting. Vissa dagar är oron, smärtan och förtvivlan för stor.
Samtidigt är det här min terapi. Mitt sätt att hantera saker och ting.

Jag glömmer också ibland att det trillar in nya läsare här. Människor som inte vet vår bakgrund. Därför kan ni läsa här om vad som hände när vår prinsessa kom till världen.

Livet med Siri är det mest fantastiska. Jag älskar den här lilla människan så det gör ont i hela mig.
Så tror jag alla föräldrar känner för sina barn. Skillnaden är bara att vi har det lite tuffare till och från. Vi har mer oro än andra.
Siri mår i dag jättebra och ingen kan se vad hon gått igenom, men vi stöter på problem lite då och då. Ett exempel på det kan du läsa om här och här.

Som sagt, vår lilla prinsessa är världens piggaste gladaste lilla tjej, men ibland ställs hon inför saker i livet som ingen människa skulle behöva genomgå.
För mig är det den största smärta jag kan tänka mig. Min otillräcklighet går inte att beskriva i ord.
I bland bryter jag ihop, det måste jag göra. Då är det ett sätt för mig att skriva här för att ta mig tillbaka. Min terapi.