Seg, men längtar redan efter nästa varv!

Ja, nu är loppet gjort. Det som legat och gnagt där i huvudet. Spelat på samvetet. Det som peppat mig att komma ut på rundor och det som fått mig att våndas.
För ett år sedan var jag höggravid. Igår sprang jag 2,1 mil på en ganska ok tid.
Målet var ju att komma under 2 timmar. Det blev 2.01... Surt, men ändå ganska bra.
Jag har sprungit en gång tidigare, innan barnen. Då på tiden 1.52. Kanske är det den tiden som gör att jag är lite missnöjd med årets resultat.
Jag tänker ändå att förutsättningarna var helt annorlunda i år. Nu finns inte alls så mycket tid till träning och längsta rundan inför loppet var på 10 km.

Solen gassade. Himlen var klarblå. Det var galet mycket folk. Svårt att komma fram bitvis. En fantastisk stämning längs med banan.

Så jäkla kul var det. Kände mig oförskämt pigg när vi kom i mål. Sedan tog det lååååång tid att komma från området och alldeles för lång tid innan vi fick nåt i magen. Jag blev sjukt illamående. Efter ett par timmar, med mycket vätska, chips och choklad var jag pigg igen :)
Jag körde både dit och hem och det var en fröjd att mötas av familjen här hemma. God mat väntade och jag njöt av varje tugga!
Bäst var ändå att Siri gjort en flagga till mig där det stod;
"Mamma du vann"
Älskade unge ❤

Idag är jag så klart trött i benen, men väldigt glad och en smula stolt!