För ett år sedan...

För ett år sedan skrev jag det här . Tänk vad tiden går.
Kan så väl känna känslan jag hade den där dagen förra året. Känslan och längtan till det skulle vara över. Längtan till dagen då vi skulle möta vår nya familjemedlem. Minns också hur ont det gjorde att behöva utsätta Siri för allt. Att hon behövde se sin mamma så dålig.
Samtidigt känner jag känslan av rädsla att något skulle gå fel.
Jag är så glad att jag inte är där just nu. Att tiden som gravid är över. Att må så dåligt i 40 veckor och att samtidigt oroa mig.
Jag är så glad och tacksam över att idag sitta här hemma med mina prinsessor. Det finaste vi har.

Tyvärr fortsätter sjukstugan här hemma. Febern håller i sig hos Siri. I natt hade även Selma 38,6, men är i nuläget feberfri. Dock kommer hon inte till ro och sover på sin höjd en kvart...
Jag längtar efter att Andreas ska komma hem. Det är extra tungt att vara själv när de små inte mår bra.