Tvåsamhet

Andreas åkte iväg på jobb igår morse. Han kommer hem en runda imorgon för att sedan åka igen torsdag morgon. På fredag eftermiddag är han hemma igen.
Dagarna rullar på och det fungerar bra för mig och tjejerna. MEN det är attans tråkigt att inte ha honom hemma.
Selma tycker inte det är kul att ligga i gymet eller sitta i babysittern mer än en liten stund. Hon vill helst upp och stå i knät eller vara i famnen så att hon ser vad som händer. Hon blir galen när hon inte får som hon vill. Skriker som om det vore för livet och tystnar direkt när jag tar upp henne...
Detta gör naturligtvis att det blir lite tungt när inte mannen kommer hem om kvällarna. Jag önskar jag vore en bläckfisk när alla kvällsbestyr skall göras.
Däremot har hon varit superlätt att lägga de här kvällarna så jag ska inte klaga. Båda tjejerna har sovit innan åtta.

Men för att komma tillbaka till ämnet. Tvåsamheten så här på kvällen är något jag saknar. Jag saknar min make. Att få prata med honom. Ha honom hemma och få somna tillsammans.
Jag saknar honom grymt mycket!

Det finns en liten, liten fördel med att vara själv. Jag passar på att få lite extra mycket sömn. Jag går och lägger mig tidigt och det ska jag göra nu!

Min fina man!

 

God natt!