Trodde jag ja... Det kunde slutat i katastrof. En mindre sådan i alla fall.
Vi stod i kö länge för att åka den där förbenade safarin. Tjejerna var förväntansfulla. Selma sov gott i bärselen. Så kom då traktorn och de vagnar man fick åka på. Vi gick för att sätta oss. Då dundrar "Sur-Berit" och hennes bitterkärring till väninna fram och försöker putta bort oss. Hade vi verkligen stått i kö??? Jodå, det hade vi visst det. Tror ni de lyssnade på det?! Inte direkt. De satt där o härjade om att de minsann var före. Att de redan satt på vagnen verkade inte spela någon roll. Jag klev av och tänkte att Malin fick åka själv med tjejerna så det inte blev så trångt. Då dundrar en gubbe (som tillhörde de "trevliga tanterna") fram och trängde sig ner. Att han satte sig på Siri brydde han sig inte om. Hon blev så klart choklad och skrek att hon inte ville åka med. Inte Stella heller. Han knosade näst intill Siri med sin, ursäkta ordval, FETA röv. Malin frågade dem om det var viktigare för vuxna än för barn att åka och de svarade;
-Det är lika viktigt för oss som för barnen!
Jag var så arg så jag skakade.
Vi åkte därifrån illa kvickt!
Vad är det för fel på en del äldre? Tappar se helt greppet och tror de har rätt att säga eller göra vad som helst?
Tjejerna glömde dock incidenten fort och var nöjda med att åka och fika på annat ställe.


- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar