Blandning av lättnad, vemod, liten klump i magen och tanken på en fin höst

Måndag 19 augusti. Det låter skolstart. Det låter början på hösten och vardag igen. Sommaren behöver inte alls vara slut vädermässigt, men nog är hösten här i och med rutiner, förskola och jobb. För min egen del väntar inte jobb, jag kommer vara hemma ett helt år till, men Andreas började idag jobba ordentligt igen och Siri börjar förskolan imorgon.
För Siris del blir det bra med dagis igen. Hon kommer vara där tisdag-torsdag varje vecka mellan 08.30-13.30. Träffa kompisarna och leka av sig. Hon har varit hemma sedan 9:e juni. Det är hög tid för lite rutiner igen!

Att Andreas börjar jobba på allvar efter semestern betyder inte bara dagar utan honom. Det betyder också kvällar och nätter utan min man hemma. Det gillas inte. Jag får en klump i magen när jag tänker på det. Det har alltid varit så, men nu känns det tyngre än någonsin. Jag vill ha honom hemma!
Han har just åkt och kommer hem först på torsdag. Tre kvällar och nätter själv med prinsessorna. Jag vet att det löser sig, att jag fixar det, men just nu känns det tungt. Längtan efter honom är redan STOR.

Sommaren 2013 har passerat. Det var en sommar jag kommer blicka tillbaka på med olika känslor. Det var sommaren då vår underbara Selma kom till oss. Sommaren då vi njöt av att vara fyra i vår familj. Solen sken och dagarna på stranden och i badet blev många.
Sommaren 2013 var också då vi miste pappa, farfar och svärfar. Sorg, smärta och många frågetecken vi kanske aldrig kommer att räta ut. Något vi alltid kommer att bära med oss som något oerhört tungt.

Så ja... Måndag 19 augusti ger mig blandade känslor.
Jag blickar tillbaka på sommaren med en känsla av att vi fick uppleva både det mest fantastiska och det mest fruktansvärda.

Nu blickar vi framåt mot en skön höst. Jag ska njuta varje sekund av våra små flickor och av LIVET.

- Posted using BlogPress from my iPhone