Trots att solen strålade från en klarblå himmel när vi åkte över bron på morgonen, kändes det motbjudande att komma över till ön. Så har det aldrig tidigare känts. Och jag hoppas att aldrig mer behöva uppleva den känslan.
Igår var dagen då Siri och Selmas farfar begravdes. Andreas pappa. Min svärfar.
Alldeles för tidigt.
Det blev ett vackert avsked. Ett farväl att minnas.
Det blev en fin dag. Så fin den kunde bli. Jag är så glad att det blev så.
Trots alla jobbiga känslor och det hjärtskärande vi igår gick igenom kommer jag minnas dagen som väldigt fin.
Helgen spenderas i Kalmar tillsammans med absolut närmaste.
Kusinerna leker och det är en fröjd att se dem tillsammans.
Selma äter och sover mest :)
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar