Regnet öste ner fram till att de just sprang ut för att möta sina familjer och vänner. Då sprack himlen upp och solen tittade fram. Det var jag glad för. Med två barn, vagnar, paraplyer och högklackat kände jag en viss stress där i folkvimlet!
Siri lekte hela kvällen med kusiner, sysslingar och de barn som var där. Hon slocknade först efter elva, då vi gick hemåt. Hon sover än, klockan tio...
Selma sov sig igenom festen. Vandrade från famn till famn och åt ett par gånger.
Jag känner mig ganska pigg, även att jag gick och lade mig först efter tolv och efter det varit uppe och ammat vid halv tre och halv sex.
Jag har drabbats av någon form av nackspärr. Det gör så ont så jag inte kan vrida på huvudet. Det värker ner i ryggen. Antar att det har med min slitna kropp att göra... Jag saknar mina muskler i magen. Jag längtar till det att jag kan börja träna upp dem igen. Det här med kejsarsnitt sätter verkligen sina spår efteråt.
Så här fina var våra flickor igår! Siri är aldrig still och därmed blir alla bilder med mobilen suddiga...
Idag lyser solen och vi har inga planer. Härligt, vi går se vad dagen har att erbjuda!
Tjing!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar