Elefanten...

Trots att dagarna snurrar på ganska fort tycker jag att det känns som evigheter till BF. Speciellt sådana dagar som den här när allt känns ganska tungt.
Började som vanligt morgonen tidigt med att hänga över toaletten. Lyckades somna om en liten stund för att snart vakna med samma känsla som innan och fick rusa igen. Så höll det på ett par timmar. För er som är känsliga eller inte vill läsa om sådant här ber jag er sluta nu.

Det är alltid galla som kommer upp så där på morgonen, någon mat finns ju liksom inte kvar i magen då. I morse var det även blod ett flertal gånger. Antar att jag är så "irriterad" inombords så något gått sönder. Jag är så trött på detta så jag tror jag lägger mig ner och strejkar snart. (tveksamt om det blir bättre av det dock)
Jag är trött på mig själv och på mitt tjat om illamående. Trött på att alltid gnälla. Urless på att låta som tidernas gnällspik. Tro mig, jag försöker verkligen att vara glad och positiv, men vissa dagar går det bara inte till 100%. Jag tappar det någonstans på vägen dessa dagar.
Jag känner mig förutom illamåendet tung som en elefant :) Orörlig och det gör så mycket ondare den här gången. Sammandragningarna kommer redan och ibland känns det som om lilltroll är på väg ut... Så kände jag aldrig sist. Definitivt inte så här i vecka 33.

Hå och hej vilket härligt inlägg! Vi kör lite positivt om dagen efter denna trista information.

Trots min tunga kropp har vi ändå haft en skön dag och fått mycket gjort. Siri och Andreas var och tvättade bilen på förmiddagen och då passade jag på att städa övervåningen grundligt. Känns otroligt fräscht och skönt i efterhand. Vi har också varit ute och grejat, sopat, lekt och gjort iordning liggvagnen som lilltroll ska ha.
Det var någon gång efter allt detta som min kropp sade upp sig för idag ;)

God natt till er där ute!