Vem där?

Lilltroll i magen blir allt större och tar mer plats för var dag som går. Konstigt vore det så klart annars. Jag tycker själv att jag märker skillnad för varje dag. Magen känns enorm och jackan som förra veckan gick att knäppa är idag för liten...
I och med detta kommer tankarna mer och mer på vem det är som är där inne. Vem är det som snart är en del av vår lilla familj. Tycker att jag funderar mer kring detta den här gången, den andra graviditeten. Kanske för att jag den här gången vet lite mer vad det handlar om.

Oron kommer och går, men är inte alls så stor som jag trodde den skulle vara. Mycket tack vare min man som alltid får mig lugn. Hans ord från de första dagarna i Siris liv sitter hårt inpräntade i mig. Hans fantastiska ord när livet rasade och allt snurrade;
"Vad som än händer så fixar vi det"
Det fick mig lugn då och det får mig lugn än idag. Efter allt som hänt så vet jag att han har så rätt.

När jag kom hem efter jobbet idag tog jag en skön promenad. Jag är ju ordinerad frisk luft och promenader och det får mig verkligen att må bättre. Skillnaden på promenaderna nu och i januari är i huvudsak två saker:
1. Jag orkar mer nu än när jag började ta mig ut.
2. Lilltroll i magen "säger ifrån" genom att ta tag i min blåsa och klämma på den (nej, inte bokstavligt, men det känns så!) och jag får sammandragningar till och från. En obehaglig känsla av vad som komma skall ;)

Nåväl, det känns som om våren knackar på dörren. Fåglarna kvittrar, solen visar sig mer och mer och det är ljust riktigt länge på kvällen. Jag känner att jag längtat efter det här så länge och jag hoppas att våren snabbar sig på. Låt oss slippa alla bakslag med snö och blask. Ge oss VÅR!

Tjing!