Mest kritiska tiden på dygnet.

Ni vet den där timman när man kommit hem från jobb och förskola. Du är trött och hungrig och barnet/barnen likaså. Tålamodet är inte riktigt där och blodsockret lågt. En mycket kritisk tid på dygnet.
Jag känner att det här är tiden då jag är som sämst. Sämst mamma och sämst fru. Och då skall man laga mat och inte bryta ihop när barnet gör det. Lägg till att man nästan alltid får höra att "det gillar inte jag" när man säger vad som bjuds till middag. Det är lätt att hålla sig för skratt och mindre lätt att inte ge upp. Tanken på att bara strunta i att göra någon mat och lägga sig i soffan istället har faktiskt slagit mig då och då.
När man sedan slutligen ordnat maten och ätit känns allt helt plötsligt så mycket bättre igen. Humöret är gott och kvällen blir bra helt enkelt. Så här ser de flesta vardagarna ut, i alla fall hos oss. När vi klarat den mest kritiska timman så är allt frid och fröjd! Känner ni igen er?!

Mätt, nöjd och glad