En dag jag gärna stryker

05.45 väcktes jag av att en liten flicka viskade i mitt öra;
-Mamma, det är morgon nu!
Och ja, visst var det morgon, men en väldigt tidig sådan. Min klocka ringer förvisso alltid 06.00, men Siri brukar vi få väcka runt 07. I morse var det dock ombytta roller och hon väckte alltså mig med sitt underbara lilla leende. Tänk att alltid vakna med ett så gott humör. Hoppas det håller i sig även när hon blir äldre.

I och med den tidigare morgonen var det en väldigt trött tjej här hemma ikväll. Ögonen gick i kors när hon tittade på Bolibompa innan läggdags.
Jag har också haft en fullspäckad dag både på jobbet och här hemma och är mer slut än vanligt. Blir tidig natt för mamma mu.

Morgondagen skulle jag helst av allt hoppa över. En dag på Linköpings Universitetssjukhus väntar. Det årliga besöket på PNUT.
Det är alltid väldigt stora känslor inom mig när vi återvänder till detta sjukhus. Så mycket minnen som väcks till liv. En känsla jag inte kan beskriva.