Plikten kallar och jag tror det kommer gå bra!

På torsdag börjar jag jobba igen. 50% blir det "bara", men för mig är det en seger. Ett steg i rätt riktning. Jag har varit hemma sedan i mitten av oktober. I nästan fyra månader har jag alltså inte arbetat. Ni vet ju vad jag gjort istället. Kräkts.
När jag tänker tillbaka på de senaste månaderna så undrar jag faktiskt hur i hela friden jag klarat av det. Hur jag orkat. Det har inte gått en dag sedan slutet på september utan att jag spytt. De sista veckorna bara ett par gånger per dygn, men när det var som värst så var det ett 20-tal gånger per dygn... Hugaligen! Hoppas verkligen inte jag kommer tillbaka dit.
Nog pratat om kräks nu, jag vet att det inte är så intressant.

Jag börjar alltså jobba på torsdag och jag ser fram emot det. Träffa mina kollegor, få använda huvudet lite och få träffa mina kunder igen. Visst är det samtidigt lite nervöst. Det blir en hel del uppdatering innan jag är igång igen, men det ska nog gå ganska fort ändå... Hoppas jag :)
Det största problemet är hur jag ska få till det praktiska. Jag kommer få gå upp riktigt tidigt för att hinna äta frukost i lugn och ro. Det kommer inte funka att stressa i sig maten, då är det dömt att misslyckas. Den kommer vända och så är dagen förstörd.
När jag sedan ätit måste jag fixa mig själv... Lite smink och så kläder! Nu räcker det inte med mysbrallor och lite ansiktskräm. Nu måste mascaran och rougen på och banktanten i mig måste ta fram kjolen och kavajen ;) Allt detta hoppas jag hinna med innan Siri väcks. Önska mig lycka till! Låter enkelt, men för mig är det en utmaning.
Hur som helst, det ska bli kul och jag hoppas nu innerligt att jag kommer klara det här. Blir det bakslag tror jag att jag bryter ihop.

Tjing!