Missförstå mig rätt!

I dag stod det besök hos barnmorskan på schemat. Vi går in i vecka 29 imorgon. Känns så härligt att tiden flyger fram nu. Tiden går så mycket fortare när dagarna går ut på annat än att kräkas och att överleva. Dagarna innehåller så mycket annat nu. Så mycket trevligare saker.

Så vad hände hos barnmorskan då? Ja, det vanliga. Stick i fingret, blodtryck (bra), hjärtljud (155-158), lite amningsprat och vågen och de där kilona...
Konstigt att vikten är något som påverkar så mycket även när man är gravid. De flesta pratar om hur mycket de gått upp/gick upp och nästan alla kommenterar hur man ser ut. Stor, liten, svullen eller ej, magform osv osv. Listan kan göras hur lång som helst.
Jag ska villigt erkänna att det är något som jag också tänker på. Även om jag vill strunta fullkomligt i vad vågen visar så kan jag inte helt göra det. Jag är otroligt stolt och lycklig över min mage. Jag bär på något fantastiskt och det känner jag enorm glädje över , det är inte det. Jag måste bara erkänna att jag inte riktigt trivs med dessa extrakilon som lägger sin överallt ;) Att inte kunna röra sig obehindrat känns trist. Vätska har börjat samlas och mina ben svullnar väldigt snabbt.
Vågen visade +11,5 kilo idag. Jag gick upp 18 kilo med Siri, men då gick jag upp mest den sista månaden. Vi får se vart det här slutar!
Nu vet jag vad ni tänker! Men har inte hon kräkts i 29 veckor??? Jo, det har jag (23 veckor är mer exakt då jag började i v.6!). Lägg också till att jag har legat stilla i fyra månader. Rört mig mellan säng, soffa och badrum. Kroppen har sugit ur det den hunnit av maten jag stoppat i mig och sedan kastat upp det den inte ville ha. Enkelt beskrivet :)

Missförstå mig nu rätt, jag nojjar inte ihjäl mig över att kilona läggs på min kropp, jag vet att man blir större när man väntar barn. Som jag skrev här ovan är jag stolt och lycklig över magen och det lilla livet jag bär. Att vara gravid är nog bara helt enkelt inte min grej.

11 veckor kvar till BF. Jag undrar så vem det är som är där inne!

Tjing!