Är det en liten Semla månne?!

Vi har inte tagit reda på vilket kön vår kommande lilla bebis är. Pojke eller flicka det är frågan.
När vi väntade Siri trodde nästan alla att det var en pojke i magen. Det var en typisk pojkmage sade många och hjärtljuden var "låga" och det skulle också tyda på pojke tydligen. Andreas har bara bröder och de i sin tur har pojkar. Detta fick mig att tro att Jensen gjorde grabbar, att de inte "kunde" göra flickor ;). Tokigt, jag vet. Jag var så säker på att det var en son vi skulle få så jag blev chockad när de sade att det var en flicka.
Den här graviditeten känns allt precis som sist. Magen ser ut ungefär på samma sätt, men jag är större den här gången. Överallt. Detta får mig att tro att det är en liten tjejja till. I ärlighetens namn kan jag inte föreställa mig att det skulle kunna vara en pojke. Konstigt hur man tänker, hur man fungerar.
För mig spelar det så klart absolut ingen roll vad det blir. Pojke eller flicka, lika älskad och väntad oavsett. Tycker faktiskt det är halva tjusningen att inte veta. Jag tycker det är spännande att fundera på vem det är där inne, de tankarna kommer mer och mer. Om ca 12 veckor så vet vi. Vilken längtan jag har!

Namn diskuteras så klart här hemma. Frågar du Siri så vet hon både kön och namn. Det är en flicka och hon ska heta Tilda. Punkt slut. Finns inget att diskutera. Häromdagen utspelades detta samtal mellan henne och mig;

-Om det blir en flicka tycker jag hon kan heta Selma.
-Semla???
-Nej, Siri. Selma!
-Semla???? Nääää mamma det är nåt man äter. Du är tokig!
-Inte Semla, SELMA.
-Mamma den kan inte heta Semla!!!!!!!

Det är det där med uttal, inte alltid så lätt!

Semla?!

Tjing!