Uppmuntran när den behövs som mest!

Kan inte påstå att jag känner mig som världens finaste för tillfället. Svullen, tjock och allmänt gravid är inget jag stortrivs att vara. När jag väntade Siri kände jag mig aldrig så här. Kanske sista veckorna, men absolut inte så här i femte månaden.
Det är stor skillnad på hur första och andra graviditeten påverkat mig. Första gången var allt så speciellt, att växa och få mage var så spännande. Nu känner jag mig mest otymplig och tjock. Att det gömmer sig en ny liten människa där inne känns lika spännande nu som då, men allt det andra hade jag gärna sluppit.
I dag fick jag dock värmande ord från min lilla tjej;
-Du är så vacker och fin mamma!
Om mitt mammahjärta hoppade till och mina ögon tårades? Jajemen, det kan du hoppa upp och sätta dig på att det gjorde!

Nu ska jag titta på Idrottsgalan tillsammans med min make. Han är också duktig på att ge mig komplimanger och tar hand om mig på det allra bästa sättet. Det betyder väldigt mycket när man känner sig som jag gör för tillfället.
Tur jag har mina två hjärtan!

Tjing!