Kommer ni ihåg att jag skrev att Siri lämnade sina nappar till tomten? Då kanske ni också minns att hon på kvällen ångrade sig, grät, jag övervägde att ge dem tillbaka till henne (blödig) och att Andreas var den starka av oss och pratade mig till rätta!? Vilken tur att en av oss är stark i sådana här situationer. Det har nämligen gått hur bra som helst. Hon har frågat efter nappen lite då och då, men det har räckt med att prata med henne så har den saken varit ut världen. Nu är det bara "gocken" som gäller och hon somnar lätt in med den utan nappen.
Imponerande måste jag tycka. Hon har haft napp sedan hon var nyfödd. Det var inte jag och Andreas som valde att ge henne napp. Det var läkarna och sköterskorna på Linköpings intensivvårdsavdelning som stoppade den i hennes mun när hon var cirka fyra timmar gammal. Sedan dess har den varit en kär ägodel för henne. Att det skulle gå så här smidigt hade jag inte ens vågat drömma om.
Tjing!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar