Ibland tänker jag att de som säger så inte vet vad riktig oro är. Att de aldrig haft den där gnagande känslan.
Jag ser mig själv som en positiv människa. Jag är oftast glad och ser hellre möjligheter än problem. Jag är inte rädd för att möta motgångar. Jag har fått bita i många sura äpplen genom åren, men lärt mig oerhört mycket på vägen. Erfarenheterna har skapat den jag idag är och jag är, enligt mig själv, inte alltför konstig!
Jag brukar inte vara den som är ängslig och som oroar sig.
Men så finns det vissa saker som jag inte kan släppa.
Den där oron som kommer och går. Frågor om framtid som jag vet inte går att få svar på nu, men som ändå finns där. Så onödigt, men ack så svårt att få ur huvudet.
Jag blir så trött på mig själv att jag inte bara kan njuta av nuet. Att bara vara lycklig för det som är nu. Att inte tänka det där "om:et".
Jag vet ju att det är så onödigt att försöka styra det jag inte kan. Ibland önskar jag bara att man kunde se framåt en tid och sedan komma tillbaka i nutid...
Samtidigt är jag så glad att vi inte vet något om framtiden. Ja, ni hör ju, jag är smått splittrad i det här :)
Jag går naturligtvis inte alltid och tänker på det här. De flesta dagarna oroar jag mig inte. De flesta dagarna njuter jag till 150%!!!
Andreas är borta ikväll och det gillas inte. Tomt och ensamt.
Min lilla prinsessa somnade tidigt. Jag har gjort mig prickig korv mackor och Obo'y, lagt mig på sängen och ska kolla tv.
När det sedan är dags att sova tänker jag gå och hämta Siri, lägga henne bredvid mig och sedan snuffa på henne tills jag somnar! Det är bland det bästa som finns.

God kväll.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar