Ibland påminns man om saker. Saker man helst inte vill tänka på.
Som när post dimper ner i lådan med ett visst emblem på. Du vet liksom vad som väntar, men ändå inte.
Visst är det obehagligt att läsa saker i klartext? Det du lever med i vardagen låter så ofantligt mycket större, mörkare och otäckare när du får det nedpräntat på ett papper.

Det var absolut inget oväntat eller farligt i mina brev i dag. Tvärtom, det var faktiskt flera positiva saker, men det påminde mig om att vi faktiskt inte är som alla andra. Vi har en ryggsäck att bära. En ganska tung sådan emellanåt.

Jag är världens lyckligaste, har världens finaste dotter och blivande make, men ikväll är jag ledsen.





Bara att inse att i kväll är en kväll jag bryter ihop en smula. Ni vet, jag gör ju det ibland. Det är fullt normalt. Ibland blir det bara lite för mycket.
- Posted using BlogPress from my iPhone