Att våga släppa kontrollen

Att ha koll på saker och ting skapar inre lugn. Att kontrollera att det blir på mitt sätt får mig att må bra.
För det mesta. För är det inte så att det också skapar stress och en känsla av otillräcklighet när vi försöker kontrollera allt som händer runt omkring oss?

Jag har nog alltid haft ett visst kontrollbehov. Mer och mindre under olika tidpunkter i mitt liv, men nog har det alltid funnits där.
Detta på gott och på ont.

Dagligen jobbar jag med mig själv och mitt sätt att agera när det gäller min älskade dotter Siri.
Här finns det största behovet att styra och därmed den största oron att något ska gå fel när jag inte är med.
Att släppa ansvaret och låta någon annan ta besluten är jobbigt. Väldigt jobbigt.
Jag är trygg och lugn när Siri är med sin pappa Andreas. Det finns inga tvivel från min sida att han inte skulle klara av det, att han skulle göra något jag inte tycker om. Jag vet att han är en underbar pappa och han skulle inte utsätta henne för något som inte var bra. Ändå vill jag veta vad de gjort, hur mycket hon ätit, om hon bajsat, när hon kissat och om något särskilt hänt. Jag måste ha koll.

Dagis var ett jobbigt kapitel för mig när det började planeras för inskolning. Jobbigt var kanske egentligen bara förnamnet, jag var skräckslagen.
Att det sedan blev hur bra som helst, det hade inte kunnat bli bättre, det hade ju ingen kunnat förutspå.
Att jag oroat mig i onödan, för något som skulle bli himmelriket!
Jag har släppt så mycket till dessa underbara förskolepedagoger så ni kan inte förstå. Nu tänker ni säkert; Men vadå? Det gör väl alla föräldrar när de lämnar sina barn, det finaste de har, på dagis? Så himla speciellt är det väl inte?
Då svarar jag att ja, det är speciellt för alla föräldrar. Alla barn är lika värda och alla föräldrar bär på oro, mer eller mindre.
Skillnaden är att här finns så mycket annat. Saker som ni aldrig kommer att förstå. Ni som känner mig vet vad jag kämpar med. Vad det är som varit en så stor oro för mig.
Därför är det så underbart att veta att min skatt är i så goda händer. Hon kan inte vara på en bättre förskola och jag är så tacksam att jag kunnat släppa lite av mitt kontrollbehov...