Nu kissar jag mest småspik...

Efter ett dygn med antibiotika kissar jag inte längre taggtråd. Nu känns det mest som lite småspik ;).

Vi anlände för ett par timmar sedan till mormor och morfar. Så skönt. Så underbart.
Det är verkligen att komma hem!
Siri skrek "min mormor" i fem minuter och nu är Andreas och jag på en fjärde, femteplats. Först kommer mormor, sedan mormor, därefter mormor, sedan kommer nog vi!
I kväll blir det middag. Syster med familj kommer också.
I morgon ska vi göra bröllopsinbjudningar...

Det händer en sak till i morgon.
Klockan tio ska vi och träffa en liten familj jag längtat efter att träffa. Det sjuka är att vi aldrig pratat med varandra. Vi har inte ens hälsat. Trots detta känner jag så starkt för dem. Jag tycker om dem utan att egentligen veta varför...
Låter luddigt, jag vet. I morgon kan jag berätta.
Jag är lite nervös för detta möte samtidigt som jag är exalterad. Det kommer bli ett känslosamt möte, men jag vet att vi alla kommer må så bra av det!

Nu - familjemys!

Tjing!


- Posted using BlogPress from my iPhone