Falskt alarm

När jag satt med kunder i dag ringde telefonen. Jag såg att det var Siris förskola. Hjärtat började slå lite snabbare (de ringer typ aldrig), jag ursäktade mig och svarade. Jag väntade mig att höra Siri skrika i bakgrunden och en stressad pedagog som skulle be mig komma dit.
Så onödigt tänkt av mig. Så himla dumt.
När ska jag lära mig att inte tro det värsta?
Jag blir lite smått trött på mig själv faktiskt!

Vet ni vad de ville?
De ville tala om att Johanna och Viggo var på förskolan och ville ta med Siri hem! Johanna hade försökt nå mig, men jag hade inte svarat.
Siri hade skrikit av glädje när de kom.
Så himla gulligt av dem att göra detta så spontant.
För mig var detta helt perfekt då jag hade massor att göra och på detta sätt inte behövde stressa ihjäl mig för att hämta på dagis.

Malin och jag tog oss en skön löparrunda i kväll. Det var riktigt gött det!

Nu - sängen!

God natt.


- Posted using BlogPress from my iPhone