tisdag 30 augusti 2011

Vi lever

Jo då, vi lever efter pärsen, men det är tusan nätt och jämt =)
Min kropp känns som 100 år och jag kan fortfarande inte äta något.
Andreas är pigg och på jobb.
Siri sov till nio i morse, ingen feber och inte lös i magen. Skönt. MEN hon verkar grymt uttråkad. Vill att jag ska leka med henne varje sekund och gör jag inte det blir hon vansinnig...
Min energi och mitt tålamod är inte vad det borde så det blir en och annan konflikt här hemma förstår ni.
Nu sover hon middag och jag borde städa, men jag tror det får bli vila i soffan en stund. Som sagt, min kropp är gammal i dag.

När jag blir så här dålig och kräks i 12 timmar blir jag sorgsen, inte bara för att det är så jobbigt och äckligt. Ska jag aldrig våga bli gravid igen? Det funkar ju inte att ligga så i 9 månader när jag redan har en prinsessa.
Fattar ni att jag kräktes i 40 veckor? Det är ju helt galet. Det minsta jag kräktes på en dag var 5 gånger. När det var som värst var det minst en gång i timman, dygnet runt.
OK, nog med självömkan. Nu går jag till soffan.

Hej.

4 kommentarer:

  1. Uuuuuugh, krya på er!
    kräksjuka med barn är ju ingen lek. Och hur kommer det sig att dom återhämtar sig på en millisekund och för en annan tar det flera dar.
    Kram på er!
    Mästerkommentatorn jojo

    SvaraRadera
  2. Åh fy...stackars er! Jag hoppas verkligen att ni är på bättringsvägen. Förstår frustrationen när man inte är helt kry med förväntas vara med i allt ;) Du är en supermamma ska du veta!

    Ta hand om er...skickar massor med energikramar. ♥

    SvaraRadera
  3. Kan ju vara så att du inte blir alls kräksjuk vid nästa graviditet, dumt att chansa, klart Siri ska ha ett syskon :-) Men jag förstår dig, jag hatar också att kräkas, vi hade båda här magsjuka på semestern och jag får sån sjuk ångest av att må illa.

    Kram Linda

    SvaraRadera
  4. Ja fy bubblan va jobbigt det är att kräkas. Förstår hur du känner inför en graviditet. Jag spydde 10 veckor och tyckte det var grymt jobbigt...kan knappt förstå hur det kan vara så i 40 v. MEN, hoppas du kommer över rädslan och hoppas du skulle orka en gång till. det blir dubbel glädje med två :)

    Kramar till hela familjen från Emelie

    SvaraRadera