Oron byts till ny oro till annan oro...

Så var äntligen den här dagen snart över.

Vi började morgonen med att sätta på EMLA-plåster (bedövning) på Siris små händer. Hon tittade med stora ögon på oss. Gjorde inget motstånd, men jag såg att hon undrade vad tusan vi höll på med. Förstod hon vad som var på gång?
Eftersom hon skulle sövas fick hon varken äta eller dricka. Stackars liten. Hon gick in i köket och sade; "Nam nam". Hon blev ledsen när hon inte fick något att stoppa i munnen...

Klockan 08.05 klev vi in på Radiologiska Enheten på Ryhov.
08.07 kom narkosläkarna och hämtade oss.
Siri fick andas i masken och så somnade hon ifrån oss. Igen. Återigen fick vi uppleva den hemska smärtan när hon faller ihop i vår famn. Se hur de lägger över henne på en brits. Återigen får vi pussa henne och lämna henne. Gå därifrån med tomhet. Tårar. Maktlöshet.

Skillnaden den här gången var att det inte var operation som väntade. Det var "bara" en MR som skulle göras.

2.5 timmar senare var hon hos oss igen.
Det är en sådan lättnad, en sådan lycka att få hålla henne igen.
När hon vaknade upp var hon groggy. Vi stannade ett par timmar, sedan fick vi åka hem.
Så skönt att få lämna sjukhuset. Lättnad.

Så fick prinssessan plötsligt feber. Hög feber. 40 grader.
Då kommer oron igen. Efter samtal med barnakuten bestämde vi att avvakta till i morgon.
Hon fick en ipren och har varit relativt pigg ikväll.

Vår lilla hjältinna, hon har varit så duktig idag igen. Jag är så stolt.
Nu sover hon sött i sin säng. Jag längtar efter henne.

Så kommer tankarna. Har hon fått någon infektion? Är det bara så att hon fått feber efter narkosen?
Så mycket frågor, så mycket oro.
Jag blir sjuk av oro.

Det enda jag vill är att vår flicka, vår dotter ska få må bra.
Det gör så fruktansvärt ont i mitt hjärta.