Det är så mycket tankar som far runt i mitt huvud.
Vi var och hälsade på en liten flicka på sjukhuset i eftermiddag. En liten flicka vi kan kalla X. En underbar liten prinsessa vi lärde känna sist vi låg inne.
Att komma in på sjukhuset i Linköping väcker alltid en massa minnen och känslor till liv. Det är svårt att förklara vad som händer inom mig när jag går i de långa korridorerna. Allt blir plötsligt så verkligt igen.
Även att vi idag inte var där som "sjuka" gjorde det ont i hela mig så fort jag såg byggnaden...
Lilla X låg i sin säng när vi kom in i hennes rum i dag. Hon sken upp när hon fick se Siri. Likaså gjorde hennes föräldrar. Vi fick en sådan fin kontakt när vi möttes för första gången, för snart två månader sedan. Jag blev glad över att se dem, men när jag såg X ligga där kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Jag var tvungen att gå och "snyta" mig. Inte kan jag som vuxen visa denna tappra hjältinna att jag gråter.
X blev sjuk för tre månader sedan.
De upptäckte en stor hjärntumör och en liten flicka gick från helt frisk till svårt, svårt sjuk på två veckor.
Hon kommer att vara på sjukhuset i minst ett år framöver.
Det gör mig så ont. Så ont att se lilla X lida. Om det gör så ont i mig, hur ont gör det då i hennes föräldrar? Vilka hjältar De är som klarar dagarna. Sanna hjältar som försöker göra allt för att deras allt ska få må bra.
Vi har gått igenom mycket, men jag kan inte för mitt liv förstå vad den här familjen går igenom.
X sitter på min näthinna. Jag kan inte tänka på annat.
Vad i hela friden finns det för mening med något sådant här?
Varför i hellvete får en liten flicka på 2,5 år genomlida detta?
Och folk klagar på att de saknar materiella prylar. Klagar på en förkylning.
Ens barn är det absolut dyrbaraste man har. Det absolut finaste som finns.
Att se sitt barn lida, det finns inget värre. Den maktlöshet som då råder går inte att beskriva med ord...
Älskade Siri, du är det finaste som finns. Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Men de är sånt här som inte ska existera de är ingen rättvisa :-( De gör så ont att läsa o de går verkligen inte låta bli att gråta en skvätt.Precis som du säger de är de dyrbaraste vi har våra barn,inget barn ska behöva undra varför dom ska behöva gå igenom nått så hemskt.
SvaraRaderaåh herregud ! Jag tror ju mycket på att det är en mening med allt som sker men när barn drabbas av sjukdomar så undrar jag över den tron ! Så himla orättvist ! Hoppas det kommer gå väl för lilla X ! Nä man ska inte klaga över bagateller ! All styrka till hennes föräldrar , jag kan inte ens tänka hur det måste vara att se sitt barn så svårt sjuk ! Kram till dig fina Karro ! Fr Annie
SvaraRadera