Siri försvunnen!

Klockan 23.10 i går kväll utspelades denna sekvens i vårt sovrum (nej, jag ska inte bjuda på snusk...!);

Jag (yrvaket): Var är Siri?
Andreas: Va?
Jag: Men gud, hon är inte här! (jag letar förbrilt i sängen, lyfter på täcke och kuddar. Precis som om  hon skulle ligga under en kudde...)
A: ???????????
Jag: "Hon är borta. Andreas hon är borta.Var är hon?"(Paniken kommer.) 
A: "I sitt rum kanske?!" (Vet vad han tänkte, men han sade det inte. Hysteriska kvinna...)
Jag: "Men gå dit och kolla då. Vi måste hitta henne."
A:  ........ (går in till Siri. Kommer tillbaka och bekräftar att hon ligger och sover sött i sin säng)
Jag: Zzzzzzzzz (sover tungt)

Kommer ihåg att jag vaknade med ett ryck och att Fjonk saknades. Kommer i håg paniken jag kände.
Självklart var jag bara halvt vaken när detta utspelade sig.
Tur jag har en förstående karl som accepterar mig som jag är.

Någon gång runt 02 vaknade vi av att Siri grät hysteriskt. Mardrömmar. Det måste vara mardrömmar.
Natten har sedan bestått av mycket tårar, skrik och tröstande. Stackars liten.

Klockan 06.15 stod S upp emellan oss. Pratade för fullt och tyckte att dagen skulle starta.
Det tyckte inte vi.
Vem som till slut bestämde?
Fjonk så klart. Hon bestämmer det mesta i vår familj nu för tiden.

Andreas gick upp för att byta blöja. Konstigt nog bad hon inte om pottan denna morgon. Kanske för att hon var sur på oss för att vi inte skuttade ur bingen direkt när hon ville ;-) När A tog av henne blöjan på skötbordet kom nämligen hela laddningen.
Jag låg kvar i sängen. Siri var helnöjd. Pappa A torkade för glatta livet.
"Välkommen underbara torsdag" tänkte jag för mig själv!

Jag har i skrivandes stund lunch (för er som tror att jag bloggar på arbetstid).
Mina dagar fylls faktiskt av plugg på jobbet. Riktigt mycket plugg. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.

Tjing!