Jag hämtade älskade lilla Fjonk strax efter 15 idag. Solen lyste och det var vår i luften. Hade ingen som helst lust att gå in så vi åkte och plockade upp Johanna och Viggo. Vi styrde mot stallet.
Viggo sprang vant omkring inne och "pratade" med hästarna.
Siri visste inte om hon skulle skratta eller gråta!

Det blev en skön eftermiddag. Precis vad jag behövde en dag som denna.
Tankarna har då och då förflyttat sig 20 år tillbaka.
Det är så svårt att förstå hur någon kan ta det beslutet.
Extra svårt när jag har barn själv och aldrig kan tänka mig att leva utan henne.
Aldrig kan tänka mig att göra henne något illa.
Hur kan man utsätta sitt barn för sådan smärta?

Johanna & Siri

Älskade lilla Fjonk

Nu ska jag sova.
I morgon är en annan dag.

God natt!