Livets första resa...

Så var det dags att avsluta det här kapitlet. Kapitel ett i historien om Siri. Livet med Siri. Livet med vår älskade Fjonk. 

I morgon börjar vardagen. Pusslandet. Dagis. Jobb. Lämna. Hämta. Vabba. Det ständigt dåliga samvetet.
Jag ska inte längre vara föräldraledig. Siri och jag ska inte ta dagen som den kommer. Vi ska nu passa tider. Vi ska nu spendera stora delar av dagen på olika håll.
Jag kan inte annat än att känna sorg. Samtidigt som spänning. Spänning över det liv som komma skall. Sorg för den här tiden kommer aldrig tillbaka.
Så länge Siri trivs på dagis är jag nöjd. Så länge hon har det bra är det ok att jobba.

Jag kan med stolthet säga att jag varit hemma med glädje. Jag har njutit av varje sekund.
Jag kan utan att skämmas säga att om jag bara kunde skulle jag stanna hemma med vår prinsessa längre. Det här är det mest underbara jag varit med om.
Det här har varit den bästa tiden i mitt liv.  

I väntans tider, 7:e månaden 

 Världens bästa man och pappa i vänta på förlossningen

 Siri fyra dagar gammal, på sjukhuset

 På väg hem för första gången, Siri 16 dagar gammal 

 Lycklig, lättad, stolt fader styr bilen hemåt

 Fjonk en månad ung

 Bästa kompisen Stella en månad gammal

 Första julen firades med klassisk ankstjärt och flint!

 Första våren/sommaren

 1-årsdagen!

 Dagistjej!

Jag erkänner! Jag har fullkomlig ångest för att börja jobba. Jag vill inte att denna underbara tid ska vara över. Jag vill njuta lite till.

Samtidigt vet jag mycket väl att det är dags nu. Det är dags för nästa kapitel i Siris och vårt liv.

Ett kapitel som kommer bli precis lika fantastiskt som det första. Det är jag säker på.

God kväll!