Egoboost!

Alla behöver vi ibland en klapp på axeln. Ett par snälla ord.
Vi behöver någongång då och då höra att vi är bra. Att vi är snygga. Att vi är omtyckta.
Tyvärr är vi dåliga på det över lag. Vi är usla på att berömma varandra. Kassa på att tala om att vi tycker om de som finns runtomkring oss.

I dag hände något som fick mig att tänka på det här.
Just i dag känner jag mig lite hängig. Småful. Orolig. Småledsen. Smått vilsen.
När jag stod nere i källaren förut ringde det på dörren. Förvånat (det är ju inte varje dag det kommer oväntat besök. Bortsett från Jehovas) gick jag upp och öppnade. Där stod en tjej och hennes dotter som vi brukar träffa lite då och då. De var på promenad och ville bara säga hej. Självklart bjöd jag in dem och vi hade en trevlig pratstund på dryga timmen.

Cirka en halvtimma efter det att de gått pep det i min telefon. I meddelandet stod det;
"Detta låter kanske lite fånigt, men jag tycker du är en underbar människa som man får så mycket energi av at träffa. Vacker e du oxå. Kram X" 
Jag blev så glad. Tårögd. Vilka otroligt fina ord. Det var precis vad jag behövde höra en dag som denna.

Vi borde bli bättre på att ge sådana här kommentarer.
Vi behöver alla en klapp på axeln. Ett par fina ord.
Det mår vi alla bra av.
Vi mår alla bra av en rejäl egoboost!

Tjing!