9:e dagen!

Lämnade Siri på dagis innan 08. Inga tårar. Inget skrik. Vink, vink så var mamma på väg hemåt.
Hämtade prinsessan runt 10.30. Mormor var med. Siri blev överlycklig. Att se mormor alltså.
Åkte till sjukhuset för ett ultraljud på Siri (nej, hon är inte gravid).  Jag var nervös. Det var inte Siri.
Allt gick bra. Trött mamma pustade ut.

Sådana här dagar suger musten ur mig. Det är sådana anspänningar att jag blir helt slut efteråt.
Vi kan likna mig vid en ballong som till slut spricker. Det blir lite för mycket helt enkelt.
Även en mamma kan ibland bryta ihop. Bryta ihop för att snart vara tillbaka.

Jag kommer sova så gott i natt. Så tungt. Så befriat.
I morgon är en annan dag.

God natt!