Att släppa taget...

Siri älskar att hålla handen och gå. Till en början båda händerna. Efter ett tag blev det att hålla i en hand. Nu ett finger. Egentligen skulle det inte behövas, men hon är lite feg vår prinsessa. Hon vill gärna gå hela tiden så det blir jobbigt för mamma, pappa och alla andra i hennes närvaro. Riktigt jobbigt. Ryggen kröker sig rejält kan jag lova. Min rygg behöver en renovering. En helrenovering.

Den här veckan har någonting hänt. Plötsligt har den lilla filuren börjat ta steg utan att hålla i någon...
Eller i något.

 Malin och jag satt som två frågetecken när hon plötsligt släppte väggen i måndags och gick mot oss. Sedan dess har hon stapplat lite varje dag. Kanske lossnar det nu. Kanske ska rädslan besegras.
Siri är grymt frustrerad för tillfället så jag hoppas att så är fallet.
Det är nära nu. Nära till att Fjonk ska upptäcka världen på ett nytt sätt. Gåendes.
Det finns hopp för min rygg!

Tjing!