Jag hör hur den ropar på mig...

Kladdkakan alltså. Den ropar på mig från kylskåpet. Den vill bli uppäten. Den vill att jag ska frossa i mig allt. Jag försöker att inte lyssna...

Idag har vi varit på Bymarkskyrkans Öppna Förskola. Massor av barn var där. De flesta känner vi sedan tidigare så det blev en himla mysig förmiddag. Bus, lek, sång och fika så klart.
Siri och Stella var nöjda och slocknade i vagnarna så fort vi gick därifrån.
Malin och jag fick då en skön promenad. Lunchen avnjöts här hemma. Tjejerna vaknade naturligtvis precis när vi skulle slå oss ner och käka. Sedan var det full rulle hela eftermiddagen.

Andreas är borta på jobb ikväll så det är tyst och ensamt. Ska fixa lite tvätt, städa iordning och slå mig ner i soffan en stund.
Får nog offra mig och ta en bit av den där kakan...

Kolla in Siris strumpor hon fått av mormor & morfar. Lilla kossan är så söt och Siri tycker det är väldigt märkligt att den sitter på hennes fot!



Tjing!